”Jag hatar dem”, sa jag tyst för mig själv. Och det var
inget jag bara sa, utan jag kände verkligen avskyn när jag granskade dem. De
bringar ingen form av hopp och det är inget som kommer att utgöra någon del av
Historien. De gör inga avtryck och kommer någon ens att minnas dem imorgon? De är bara några menlösa droppar i ett menlöst hav. Ett hav som förmodligen har många liv
på sitt samvete.
Sedan resulterade avskyn nu i att jag skapade några fler meningar
att hata. Att jag är modern till denna smörja … Jag vet i alla fall vad William Faulkner menade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar