onsdag 8 augusti 2012

Ur led är tiden

"Trodde du jag skulle kunna glömma nånting sånt? Jag blev aldrig av med smaken av dig i min mun. Jag blev aldrig av med smaken av dig."

Hjärnan har lagt all form av logik på hyllan. Det som en gång var klart och tydligt som facit till Calculus är nu en rövknullad, gråtande clown med en intorkad sats på magen, liggandes i ett dike. Mitt huvud är en röra. Jag kan inte förklara. Jag ska inte förklara. Det är inte vackert. Vi kan konstatera att verkligheten mer är som en rövknullad, gråtande clown med en intorkad sats på magen, liggandes i ett dike än facit till Calculus. Tragiskt, men sant. 

Fan. Jag måste gå och lägga mig snart för att undvika hallucinationer. Allt jobb har resulterat i en brutal sömnbrist. Eller nja, men faktum att jag måste gå upp varje morgon, rätt tidigt, som folk, ni vet, har resulterat i en brutal sömnbrist. Jag är inte som folk. Hur som helst, jag går aldrig och lägger mig innan midnatt. Men ibland så, som när Venus passerar mellan solen och jorden samtidigt som deras banor skär in i varandra, sker det. Likt Venuspassagen inträffar det var 243:e år, med två skeenden med åtta års mellanrum. Ja, ungefär så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar